Ville prova en ny runda i år, vad passade då bättre än att testa den som går hemma hos en kollega i Älmhult? Det var lovat regn, både fint SMHI och syndaflod (DMI). I stället sken solen vid start!
Det brakade iväg i ett ordenligt tempo direkt, men då backarna var få kunde jag gå med absoluta tätgruppen. Min ovana vid klungkörning och fegehet att hålla rulle gör dock att jag hela tiden blir omåkt och hade svårt att lyckas komma fram. En dragning fick jag till i alla fall. Efter några mil svängde vi ut på en lång raka med segt motlut, där efter 52km fick jag släppa, då var medelhastigheten 38. Jag var dock inte slut på något sätt och kunde åka på rätt bra. Det lustiga med småland är att det finns träd i vägkanten som stoppar vinden. När det kändes lite trögt och jag tänkte nu går det 27, så tittade jag på mätaren, det stod 34! Vinden är alltså fartvind!
Plötsligt mitt inne i religiösaste småland där alla läser bordsbön och aldrig dricker vin kommer jag förbi samhället ‘Trekanten’, men HALLÅ!!! Det var dock inte särskilt intressant där sitt namn till trots. I Agglumborka eller vad det nu hette fanns ingen skylt i T-korset, så jag stannade och började rota efter telefonen för att se om Google maps kunde rädda mig. Några vänliga människor jag precis kört förbi viftade frenetiskt åt vänster så jag litade på dem och körde dit. Efter sju mil upptäckte jag att jag glömt byta cykel på Garminen så kadensen registrerades inte, efter ytterligare en halvmil kom jag på att jag inte hade min HR-monitor. Där ser man hur mycket nytta jag har av dem :-S
Två km före mål hann en man upp mig som jag hängde på in i mål. Bara halvminuten eller så senare kom andraklungan med min kollega i in. Kunde alltså åkt med dem hela vägen i stället och besparat mig en del besvär. Länk till rundan. Rullsnitt på 36km/h.
Jag vann otippat en bärbar telefon på loppet men fick inget diplom efter som de skrivit fel namn och skulle ‘återkomma’. Efter en trevlig lunch hos min kollega och hennes sambo körde jag en genväg hem. Såklart blev det en senväg via små slingriga vägar ute i ödemarken som inte alls gick dit jag skulle. men oj vad fint det var där. Man blir avundsjuk, sådana vägar har vi inte många runt Kävlinge.
