Årets sässong tar en början med förskräckelse. Jag anmälde mig till FK Tampens allianstempo via min klubb och då blev jag kollektivansluten till klubbens egen tempotävling. 3 mil i stället för 1 och med betydligt tuffare motstånd. Det kommer folk från hela sverige samt Danmark. Jag har hamnat i en klass som heter Veteran H40, alltså inte sport som är den vanliga ‘gubbaklassen’. Räknar kallt med att bli sist. Redan i Tisdags började nerverna spöka, var övertygad om att ramen börjat spricka. Två sprickor vid sadelstolpsklammerna. Såklart begriper jag att 3mm tjock kolfiber inte bara spricker sådär men tog upp stolpen och kollade, naturligtvis var det lacken som spruckit. Det kan man ju också tycka är kass på en så dyr ram men deformationen är ju rätt stor precis där, så det är inte så konstigt. Sedan knarrade och knäppte det när jag tränade, ingen aning om varför, försökte justera växlarna så efter det funkade bara de fem-sex högsta. Som tur var var det bara dem jag behövde på loppet i Onsdags kväll. Det gick bra. Ikväll har jag haft av kassetten och smort bodyn och låsringsgängor, dragit klingbultar och tagit av och smort pedalernas gängor. Dessutom justerat växlarna ordentligt. Nu verkar faktiskt allt fungera och hittills utan oljud. Som en sista desperat åtgärd har jag nu också smort in hela cykeln med bilens Caranubavax. Tanken är at den extram blankheten skall få cykeln smita genom luften utan motsånd. Funkar det inte så har jag i alla fall blankast cykel.